Man har dom senaste dagarna märkt vilka som är ens äkta vänner o vilka som är bara ytliga vänner. Vilka som finns där o delar både glädje o sorg med en.
Känns bara så jävla trist att dom som jag ställer upp för o finns där för finns inte här nu för mig. Varför ska då jag bry mig om dom tillbaka??
Även jag kan behöva vara liten o svag...behöva ett öra som lyssnar eller en axel att gråta mot.